Jag kan inte så mycket av min pappas bakgrund men de jag vet skriver jag ner nu.

Min farfar var en människa med ett hjärta av guld han älskade att hjälpa till och försörja sin familj. När min pappa var liten och hade precis lärt sig prata och förstå följde han med sin pappa varje dag till jobbet. Han lärde sig allt som har med bilar att göra. Hur man lagar en, hur man kör och all den elektroniska delen utav bilen. Han föddes till att bli en bilmekaniker. När han var runt 11 års åldern lagade han sin första bil och hans pappa blev jätte stolt över han. Han gick till skolan och sedan till jobbet i sex år tills en dag då de höll på att äta middag med familjen och någon kom och knackade på dörren. Min farfar öppnade dörren och där stormade en massa millitärer från Saddam Husains arme. De tog med sig min pappa och fem av hans bröder, dom är 7 bröder och 2 systrar i den familjen men dom tog med sig bara 6 söner för att den yngste sonen var bara 2 år gammal medans resten av sönerna var 11+ de skulle bli tränade till de stora kriget mellan Irak och Iran. I ett år var min pappa ute i de kalla kriget tills han fick komma hem några dar för att hälsa på familjen, under de här dagarna rymde hans bröder och min pappa fick gå ut ensam. Den här gången var han borta 2 år. När han kom tillbaka gifte han sig med min mamma hon var då 15 år men dom var dödskära i varann de brukade alltid skicka brev och kassetter medans han va ute i kriget. Så de gifte sig och fick sin första dotter som dog efter en månad. Varför vet jag inte. Men de dröjde inte lång tid tills de fick sin son. De trodde att min far inte skulle kriga nån mer men dom hade fel han var tvungen att åka ännu en gång. 

 

Det finns så mycket att skriva om både min mamma och pappa men  jag tror nog att de kommer komma längre fram i min berättelse och kom ihåg att inte alla årstal är exakta de är ungefärliga.